En förälder har förlorat sin dotter....
Ett syskon har förlorat sin syster....
Någon har förlorat en vän.....
Arbetskamrater har förlorat en kollega....
Barn som redan förlorat allt har förlorat en del av sin nyfunna uns av trygghet....
En tragedi! Så fruktansvärt onödigt att en ung kvinna har mist livet som ett resultat av brist på rutiner och regler som på ett strukturerat sätt hade kunnat garantera hennes (och alla andra som har samma yrkes) säkerhet!
Jag pratar såklart om den 22-åriga kvinnan som blev mördad av en 15-åring på ett HVBhem.
Hur svarar då samhället på det här?
Jo, med hat och våld!
Demonstrationer mot medmänniskor som inte ser tillräckligt svenska ut.
Vi bildar mobbar, jagar unga ensamkommande barn med utländskhärkomst i syfte att ge igen!
....För nu är det NOG!
Sverige har fått nog av våldet!!
Och då svarar vi med våld......fullt logiskt!
Jag tänker att om man som yrke väljer ett jobb på ett HVB-boende då är man som person engarerad, känner för dem utsatta i samhället och har helt enkelt hjärtat på rätta stället.
Sen brinner man antagligen för att hjälpa dem barn och ungdomar som inte har dem bästa förutsättningarna i livet.
Att delar av samhället då efter hennes tragiska död beslutar att ge sig på just dem ungdomarna blir för mig en gåta. Att i hennes anda agera blir lixom ett hån riktat mot kvinnan och hennes yrkeskår!
Att lägga fokus på vilket land förövaren kommer ifrån känns ovesäntligt. Oavsett hudfärg, kultur eller erfarenheter så är det ett barn som har begått ett brott, och resultatet är förödande.
....Ett barn som samhället inte räckte till för.
I HVB-hem bor ungdomar som många gånger har upplevt saker som varken du eller jag kan föreställa oss. En del växer upp i länder där krig är en del av vardagen, och har sett sin familj utplånas framför ögonen på dem. Andra kommer från missbruk. Vi pratar om sargade själar, ärrade individer med en problematik som även experterna inom den svenska sjukvården inte kan greppa.
Vi har turen att bo i ett land som folk flyr till och inte från!
Tack och lov är vi förskonade från så mycket, Detta innebär att erfarenhet i hur vi ska hantera dessa bieffektter av extremt lidande är bristfällig. Vi är så otroligt lyckligt lottade att vi har begränsat med kunskap då vi är besparade från så mycket.
Att då kräva av ung och ibland helt oerfaren personal att de ska kunna hantera dessa livsöden på egen hand är för mycket begärt om inte fullkomligt vansinne!
Här måste det finnas tydliga regler och rutiner som fastställer hur ett HVBhem eller ett asylboende ska bedrivas. Rutinerna ska vara samma oavsett om det bedrivs privat eller kommunalt.
Krav på att utbildad personal finns på plats.
Alltid minst två personal i tjänst samtidigt...... osv,
Det gör ont att se hur människors tragiska livsöden utnyttjas och tillåts bli en mångmiljardindustri!
En industri där man hellre sparar in på resurser och tummar på säkerheten för att låta redan sprängfyllda plånböcker växa.
Sen när tragedin är ett faktum står samhället där chockade och förvånade!
För NU har Sverige fått nog!
//MrsH
Fotograf & All rights reserved:
www.carolaharneskphotographer.com
