lemano

I bilen på väg hem från skolan så frågar jag "L" vad han har ätit för mat till lunch idag och får svaret:

 

"- Hmmm....jag kommer inte riktigt ihåg, jag måste nog fundera en stund...................... Jaaa nu minns jag! Det var potatis, fisk oxå fick vi vitt vin till! Det var verkligen gott!!" =)

 

Lite lyx så här på en torsdag!;)
Så ikväll bör våra barn sova gott iaf!;)

//MrsH

 

Idag när vi hade vart iväg och gjort några ärenden (läs rastat barnen som tidigare klättrat på väggarna och inte alls förstod innebörden av en "slapparlörda") så stod det ett gäng rådjur och åt sig onyktra på de överjästa stackars äpplena som blivit kvar. Grabbarna tyckte det var jättemysigt att få se dem på så nära håll och att de dessutom inte sprang iväg då vi svängde in på uppfarten gjorde att vi kunde sitta i bilen en stund och iakta dem.

Detta var upptakten till middagskonversationen lite senare:

 

"M": -Mamma, man kan inte äta "rödjur" va?

 

JAG: - Jo det kan man, jag har ätit det flera gånger fast nu blir jag osäker på om du har smakat det nån gång.

 

"L": - Det är nästan samma sak som att äta älg.

 

"M" - Aaah va dum jag är, klart att det går att äta "rödjur", man måste ju bara skära svansen av dem först.

 

Både jag och "L" hmmm:ar lite medgörligt bara för att få slut på konversationen där. "M" fortsätter glatt att mumsa på sin hamburgare och utbrister senare:

 

" - Morfar har nog en vass såg!"

 

Jag vet ju egentligen redan att han syftar på rådjuren men frågar ändå vad han menar?

 

" - Ja jag vet ju inte hur du tänker mamma men jag tänker då inte tugga på en svans som sitter fast på en rumpa som "rödjuren" bajsar med, och fötterna tänker jag heller inte äta för dem har gått i björnbajs hela dan ute i skogen! =D

 

...............................................................

 

Så nu vet ni som någonsin övervägt att servera sonen rådjur, det är endast sadeln eller filen som duger;)

 

Det låter verkligen inte lika kul i skrift som det gjorde i verkligheten, men lägg till ett huvud på sniskan och ett allvarligt, långsamt nickande i kombination med långa pausande blinkningar under konstaterandet så har du anledningen till varför jag och "L" höll på att garva ihjäl oss.=)

 

Bevisligen har jag inte uppfostrat några vegetarianer men jag kan garantera att grabbarna är sanna djurvänner, vi har haft både "myrbegravningar" och "skalbaggsrace" (där vinnaren korades med en kanelbullsbit) så starka band till djurvärlden finns även om vi disskuterar avsågade svansar på "rödjuren" under våra middagar ;)

 

Kram och godnatt på er!

//MrsH

 

 

Under den sista tiden har M roat  sig med att skrämma lillebror med att det finns monster överallt. Han har förklarat att de bor inne i garderoben, under sängen, under bordet osv. Inte så schysst men N verkar ha tagit det med ro, tills för några dagar sedan då M stod och pekade på hallgarderoben och berättade att monstrena bor där inne. N skrattade först till men började sen se lite orolig ut. Brorsan ser då ut att få lite dåligt samvete för att han skrämt lillebror och ändrar sin story och försöker så pedagogiskt som bara en 3-åring kan förklara att det finns inga monster.

N verkar dock inte köpa det utan fortsätter att peka på spegeldörrarna och säga "Monstejj".

Jag går in i köket och om och om igen hör jag M upprepa att det finns inga monster. Slutklämmen lät så här:

 

"- N det finns inga monster alls, jag LOVAR det finns inga monster, det bara ser ut som så fast egentligen kallas de för mammor!"

 

Din lilla skitunge! själv höll jag på att tappa kaffekoppen jag hade i handen, var den ungen får allt ifrån vet jag inte ;) <3<3<3

 

Men "monstermammor" är vi allihopa ;)

 

//MrsH