"- Vi har slutat hejja på Modo för dem vinner aldrig!... Numera hejjar på vi på "Glöggle" och "Sverigestad"!! ;)
Kusinerna konstaterar vilka elitserielag det är som gäller;)
G´night!
//MrsH
"Nooosey" och "poop-a-scoopers" - ett steg på rätt väg!
Detta är en av mina absoluta favvo bilder. Nu ligger det förvisso ingensomhelst talang bakom fotot, utan endast en stor portion tur...en microsekund innan höll jag på att bli av med både kameren och glasögonen!;)
I hade överraskat mig och L med biljetter till Monaco Circus Festival ( nu pratar vi creme´de la creme´av cirkusartister som under en vecka tävlar om att bli korad till bäst i värden i sin genre). Vi hade fått biljetter till finalföreställning som verkligen var helt maaagisk!!!
Vi hade precis lämnat av M (som bara var en liten plutt då) på båten och promenerade runt hamnen för att komma till festivalområdet när vi stötte på dessa "små" krabater! Deras tränare var ute och "rastade" dem i sitt koppel. Guess what?!....en liten svart diskret hundbajspåse och en "poop-a-scooper" hade aldrig räckt till för att städa upp efter dem (snarare 3 svarta sopsäckar och en minigrävare är vad som hade behövts!!
Men nu var det väl för himla tur för deras ägare att man in Monaco inte har nåååågon som helst skyldighet att städa upp efter sina husdjur! Efter ett par år här nere så har man övat upp både sina reflexer och lärt sig att aldrig släppa blicken från marken i kombination med diskreta små skutt, oavsett om man har höga klackar eller ej!) Men jag skulle vilja sett minen på den stackars gatusopare som i vanlig ordning drar fram sin högtryckstvätt kl 6 på morgonen för att utföra den vanliga saneringen när han möts av detta Mount Everest av elefantdynga och febrilt försöker komma fram till vilken hundras som lyckats åstadkomma det!!??
Hursom, jag hittade en banan i handväskan (ja, säg vad som inte finns i den!!) och L fick ge den till elefanten, som inte är ett dugg dummare än att han efter att ha svalt den hel och listat ut var den kom ifrån genast gick till "attack" mot mig och min kamera och...tadaaa!!...det här blev resultatet! =)
Hoppas att ni alla njuter av Påsken och det oerhört vackra vädret lika mycket som jag gör! Idag slog det mig att för exakt ett år seda så befann jag mig i ett kaos. Min kropp hade sagt ifrån då jag ignorerat dess sinaler under allt för många år. Jag var så sjuk att jag inte ens klarade att ensam ta hand om mina barn, så mamma flyttade in och många andra ur familjen slöt upp och fanns där när jag behövde dem mest. Jag levde i ett töcken och insåg att jag hade låtit det gå på tok för långt! Det gör oerhört ont att tänka på, men jag väljer att se det som en lärdom och att trots det jobbiga har bidragit till den individ jag är idag. Jag lyssnar på min instinkt och på dem signaler som min kropp ger. Jag känner lycka och glädje i dem små sakerna. Jag uppskattar mina barn , min man , min familj och mina vänner på ett sätt som jag förut trodde att jag gjorde men numer VET att jag gör, bara för att jag lärt mig att ta en dag i taget och sänka kraven på mig själv!
Utbrändhet har kommit att bli ett frekvent begrepp i vår vardag, och alla har vi någon slags bild av hur det SKA vara, och självklart händer det aaaaldrig mig! Och skulle det mot aaall förmodan göra det så skulle då JAG omgående identifiera problemet och åtgärda det..Jojo!! Heller hur!?...
Jag är inte superkvinnan! Inte DU heller (oavsett kön)! Jag är MrsH som gör så gott jan kan, och är långt ifrån perfekt, men en sak är säkert; inget är värt att offra hälsan för! Och ALDRIG kommer jag att tillåta mig bli så sjuk att jag inte klarar av att ta hand om mina barn på egenhand. Det gör ont och är nästan pinsamt att erkänna detta högt, men jag gör det för att jag vill uppmärksamma allvaret, hur vanligt det är och framför allt vilken NORMAL reaktion det är! Får kroppen inte gehör så TAR den sig friheter! Jag ser mig själv inte som "svag", men kroppen stängde av flera fysiska funktioner för att få min uppmärksamhet och resultat blev månader av axelryckningar och hårkliande av läkare innan någon insåg vad orsaken var.
Nu vet jag bättre, och kan faktiskt som 31-åring för första gången säga att jag är på god väg att bli vuxen, ;)
Clicheeígt eller ej; Livet är en resa och det finns många viktiga lärdomar och motgångar kvar att ta del av, men skillnaden nu är att jag har erfarenheten att hantera dem och jag vet hur min kropp reagerar, och jag vet vad som krävs för att hanterade det...MEN framförallt, jag ser till att jag faktiskt GÖR det som krävs för att jag ska må bra!
Hmmmm...på något sätt här jag lyckats gå från "högar av elefantdynga" till detta allvarsamma ämne som "utbrändhet", jag har själv lite svårt att se sammanhanget, men kanske det handlar om "same shit but different" - visst finns det dem som kan hjälpa dig att ta hand om "skiten". Men framför allt behöver DU vara din egen "poop-a-scooper" och deal with your own shit! När det väl är avklarat så ligger en ren väg framför dig och du väljer själv vart du ska gå! ;)
JA, jag vet...jag är antagligen den enda som är är knasig nog att kunna se den metaforen, särskillt genomtänkt var den inte, men kanske inte så dum ändå! ;)
Over n ´Out!
//Mrsh
Oväntat besök ;)
"L": - Maaaammaaaa, kom och kolla....det är en "kamerun" ute på altan!!
....Det tog en stund innan den här mamman förstod att vi inte fått besök av en mörkhyad gäst, utan att det istället rörde sig om en "Kangeroo" ;)
(19jul2010)
//MrsH