Scenariot utspelar sig en helt vanlig lördagmorgon. Småkillarna har nyss vart inne och hoppat och studsat på oss för att försäkra sig om att vi inte fick en allt för lång sovmorgon innan dem sen smet iväg tillbaka till sitt rum för att roa sig med tv-spel. Vi låg kvar och njöt av det ovanligt rådande lugnet och lästa morgonens tidningar.
Plötsligt räcker "I" mig sin mobil och säger:
"- Jag tycker du ska läsa det här."
Jag scrollar lite snabbt och småler när jag läser rubriken "Rushing Womans´s Syndrome, men det tog inte lång tid innan tårarna strömmade ner för mina kinder i takt med att raderna rullade förbi....."huvudet på spiken" fick en helt ny mening i min värld!!
Denna insikt gjorde både ont men var samtidigt en oerhörd lättnad! Med detta sagt så är det inte lätt att "outa" sig själv, men jag väljer att göra det för jag vet att det finns MÅNGA fler som behöver läsa det här av flera olika anledningar.
Uttrycket "Rushing Woman" myntades av Dr Libby Weaver som doktorerat i näringslära och biokemi. Hon har bland annat dokumenterat de psykologiska och biokemiska skadorna som kan uppstå som ett resultat av en stressig livsstil.
"- Aldrig någonsin har jag i mitt yrke sett kvinnor ha så bråttom att GÖRA allt och VARA allt för ALLA andra", konstaterar hon.
Hennes forskning visar att vi står inför en kris gällande kvinnors allmänhälsa. Det finns ingen tid för fritid, sömnen är bristfällig allt för ofta. Kvinnor känner sig i allmänhet ansvarig för allt och alla 24 timmar om dygnet och känner inte att dem har stöd i just det ansvaret.
En "Rushing woman" överlever på ytterst lite sömn i kombination med stora doser kaffein och i vissa fall även för stora mängder vin för att det ska vara hälsosamt. Hon lider av "cortisol-mage"..dvs övervikt som sätter sig just kring mellangärdet och är löjligt svår att bli av med. Men framförallt så är hon enormt angelägen att vara ALLA till lags...kosta vad det kosta vill!
Jag ler lite för mig själv genom tårarna och kan inte annat än motvilligt konstatera ett igenkännande. Jag VILL ju alltid så mycket! För mig är det viktigt att alltid vara högt presterande och att alla i min närhet mår bra. Jag sover sällan före 2, då jag är som mest effektivast kvälls/nattetid. Vilket i sin tur resulterar i att jag lever första halvan av den nya dagen i något monotont zombieliknande tillstånd där minsta lilla snedsteg i min närhet kan explodera i ett inferno av irritation! Jag lever för effektivitet och organiserar både familjelivet och arbetet efter struktur. Känslan av "kontroll" över situationen ger en kick vilket jag intalar mig själv är ett slags lugn. Däremot så är det nog känslan av kontrollbehov som gjort att jag snarare helt avstått alkohol än överkonsumerat.
Jag har bråttom och stressar vart jag än ska någonstans och kommer alltid med andan i halsen. Utan mina post-it lappar och "Att göra listor" skulle mitt annars organiserade liv haverera för närminnet ligger snart på samma nivå som en guldfisks!
Mobilen finns ALLTID vid min sida och Ipaden i väskan samtidigt som laptopen skriker att "ICloudlagringen närstan är full!!!!" .....I know the feeling lixom!
En "Rushing Woman" har inte allt för ofta tid att äta, så därför blir det inte allt för sällan en "quick fix" och inte allt för hälsosamma alternativ. Kaffet är vad håller henne flytande under dagen, men egentligen så triggar just koffein stresshormonet adrenalin som bla triggar ångest.
Det är vanligt att hon snarare "inhalerar" sin måltid på stående fot istället för att i lugn och ro tugga den ordentligt. Detta innebär bla att kroppen inte har tid att förbereda sig för det kommande flödet av mat tillsammans med magsyrorna och dem matspjälkande enzymerna. Då spelar det ingen roll hur mycket eller hur ofta vi tränar, magen känns ändå spänd och resten av kroppen "plufsig".
Ser man bakåt i tiden så tog det betydligt längre tid att förbereda en måltid vilket signalerade till magen att snart var det mat på intågande. Men numer slänger vi i oss en macka vid skrivbordet helt utan förvarning.
Men hur i hela världen har vi hamnat här?!
Dr Libby Weaver anser att kvinnors liv har drastsiskt förändrats över dem senaste 20åren. Vi är ALLTID "på" och ALLTID "kontaktbar"!
Vi är nyckelpersoner inom arbetslivet, vi gör samma jobb som våra fäder gjorde samtidigt som vi har kvar våra mödras ansvarsområden som tex hushållsysslor, barnen, matlagning, handling etc. Detta innebär dubbla skift både dag och natt som pendlar från "en dans på rosor" till ren och skär kaos utan utrymme för vila och återhämtning...och det dödar oss långsamt!
Varje gång vi lyckats med nöd och näppa komma i tid till det där mötet, hinna med det där tåget med 2sec marginal, lyckats avsluta den där efterlängtade affären så drar vi en lättnades suck och konstaterar "jag lyckades!" och sen lovar vi oss själv att aldrig utsätta oss för det där stressmomentet igen,,,,men det gör vi!
Detta leder till en långvarig kemisk kaskad av stresshormoner i vårt system som gör kvinnor; deprimerad, överviktig och i vissa fall även infertil. Vi är trötta men ändå speedade, konstant på alerten och förberedda på katastrofer, akutsituationer men även "sistaminutennöjen" som tex gratisbiljetter till den där konserten eller VIPinbjudan till invigningen osv.
Vi är drivna "multitaskers" som svarar på sms samtidigt som vi sitter på toaletten och skriver inköpslista på vilka rengöringsprodukter och shampoon som behöver inhandlas. Vi läser av mailen när vi står stilla i trafikljuset. Medan vi förr i tiden kanske lät sinnet vandra i väntan på "grönt", kanske i motsats till nu så uppmärksammade vi den blå himlen eller vilken musik som spelades på radion, konstaterar Weaver nostalgiskt.
En del av problemet består av att vi numer är "sofistikerade moderna kvinnor på 2000-talet men våra kroppar har fortfarande "grottkvinnans" biokemiska uppbyggnad. Vi lever i en hypad "kamp eller flykt" livsstil som gör att kroppen sparar på fettdepåerna, undviker sömn och sex (då detta innebär på tok för stor risk med tigrar eller krigande stammar i närheten).
Det här funkade då på den tiden då livsstilen bestod av jakt och samlande och när vi verkligen var utsatta för risker från alla håll.
Men idag spenderar de flesta av oss livet på arbetsplatsen, hemma, skjutsande till träningar och se till att vår partner och alla andra omkring oss har det bra. Så istället går vi upp i vikt, sover dåligt och har usel matsmältning.
Weaver har kommit i kontakt med både Polycystic ovary syndrom (PCOs), Endometriosis, försvagat klimakterie, samt minskad sexlust. Weaver förklarar att om din kropp tror att ditt liv är i fara så vill den inte ha sex och potentiellt sätta ett barn till en osäker värld. Så kroppen anser att den gör oss en tjänst genom att stänga av adrenalinproduktionen av progesteron.
Om vi har för lite progesteron i systemet (vars funktion är att motverka ångest, fungera antidepressivt och som dieretikum.) och östrogenet blir dominant i kroppen så blir vi "plufsig" och även om omgivningen klassificerad som "smått galen". Detta innebär att din sköldkörtel får en signal om att antingen dra på eller dra ner på sin hormonproduktion, och ditt blodsocker regleras inte längre som det ska.
Så länge jag kan minnas så får jag extrema humörsvängningar som ofta är relaterade till brist på mat. Både min mamma och man konstaterar att när jag börjar spotta värre än en kungskobra så är det dax att stoppa något ärbart i mun och 10min senare så kvittrar jag som en fågel igen.
Detta fenomen förklarar den stora magen, när kroppen är under press under allt för lång tid så börjar den att producera stresshormonet cortisol, som i sin tur bryter ner muskler, försvagar vårt immunsystem och får oss att sukta efter sötsaker.
Weaver säger inte att vi ska gå tillbaka och ställa oss vid spisen med ett litet förkläde runt midjan och överlåta arbetslivet åt våra män. MEN hon konstaterar att aldrig någonsin har våra kvinnokroppar behövt utstå den intensitet som den nu gör!
I sin bok beskriver hon även ett annat fenomen "Rushing Women is running away from rejection".
Många av oss anser att vi aldrig är tillräckliga, att vi måste vara smartare, roligare, smalare, mer produktiv osv, så vi ALDRIG gör någon besviken och riskerar att blir "rejectad". Istället lägger vi i ytterliggare en växel och ser till att vara till lags.
Vårt nervsystem är kopplat så att vi överlever helt enkelt för att kunna se till så att alla andra har det bra.
En "Rushing Woman" är oftast omgiven av många, hon är populär, hörs, syns och det händer alltid något kring henne....men hon känner sig ofta ensam.
Men finns det inga "Rushing MEN"? Enligt Weaver så finns dem, omändock inte i samma utsträckning som kvinnor och detta tror hon beror på att män är betydligt duktigare på att vila och återhämta sig. När grottmannan kom hem efter att ha jagat eller krigat så visste han att han behövde återhämtning . Samma sak gäller idag, även om det sker framför TV:n eller vid datorn. Men dem har ofta förmågan att "stänga av" när det behövs och då ser dem helt enkelt inte högen med rentvätt som behöver vikas eller diskmaskinen som behöver tömmas.;)
Jag kan själv konstatera att det inte finns något "mirakel-botemedel", men för mig har insikten och nu även delvis en förklaring till en hel del gjort skillnad. Det är oerhört jobbigt att inte riktigt känna igen sig i sitt beteende. Och för den som inte visste så kan jag berätta att det går åt otroliga mängder av energi genom att gå omkring och konstant vara irriterad på allt och alla.
Känslan av nederlag när du vrider dig ut och in och delar med dig av minsta lilla molekyl av dig själv för att hjälpa någon annan och det tas för givet känns som ett slag i mellangärdet. Men du gör det om och om igen...inte för att du är martyr, utan för att det är DU! Din personlighet är intensiv, energisk och producerande och det behöver du inte ändra på, det är förhållandet till ditt tankesätt OM dig själv som du ska förändra. DU är unik! DU är fantastisk! DU är omtänksam! DU förtjänar det bästa!
Weaver rekomenderar en revidering av din livsstil, analysera din situation och hjälp din kropp att förstå att du är trygg för att återställa dess biokemiskabalans. Kanske ändra din kost till mer hälsosam, prova på meditation och yoga, prioitera sömnen och analysera dina kaffein- , alkohol- och tobaksvanor.
Fråga dig oxå: ......Denna strävan efter att vara alla till lags....är det värt det? På vilken bekostnad är det?
Lär dig att säga "nej"!
Lär dig att uppskattning och tacksamhet..om du tex tänker:.....
" Ja, jag lever ett hektiskt och ibland stressigt liv, men jag känner mig rik för allt som jag får uppleva, dem möjligheter jag har, och kärleken och omtanken som jag både kan ge och ta emot".
....så kommer inte adrenalin påslaget bli märkbart.
Många av oss har glömt att leva i nuet, det är mänskligt att vara människa. Släpper vi några av våra ok så blir vi nog ännu trevligare att vara i närheten av....och vi ville ju gärna vara andra till lags!;)
Ett långt inlägg jag vet, men jag kan inte understryka nog hur viktigt jag tycker det är att detta ämne lyfts! Det finns många kvinnor (och män) som skulle må bra att få ta del av den här informationen.
Här nedan följer en länk till Dr Weavers TED den är 18mins och jag grät mig igenom den....insikt är nyttigt men för någon med kontrollbehov så är det lite jobbigt att "släppa taget" oxå ;)
https://www.youtube.com/watch?v=tJ0SME6Z9rw
Är du oxå en "sån"?
- Överlever inte utan kaffe
- Du "inhalerar" maten snarare än du tuggar den.
- Du har vänjt dig vid att aldrig riktigt må tipptopp
- Närminnet är uselt
- Du har inte tillräckligt med många timmar på dygnet?
- Du har svårt att sitta ner och inte göra någonting
- Svullen mage, IBS eller dålig matsmältning
- Du är ofta irriterad
- Sömn är inte lika viktigt som att få alla jobb färdiga
- "Egen tid" är ett lyx du inte har råd att unna dig
- Du ber sällan om hjälp
- Din mobil följer med in i badrummet
- Du lägger sällan märke till dem små detaljerna
- Du letar konstant efter möjligheter till att bli mer älskad/omtyckt
- Du andas med korta och lätta andetag
- Du har konstant dåligt samvete
- Du är alltid upptagen och stressad när någon frågar hur du mår.
- Du kan inte koppla av
Det finns bara en av Dig och det är Du!
Sköt om DIG!
//MrsH
Photographer & All rights reserved;
WWW.carolaharneskphotographer.com
