Det här med genus är alltid ett omdiskuterat ämne och även om jag är FÖR "genustänk" i största allmänhet så blir jag stundvis vansinnig då en del individer ska dra allt till sin spets.
Att genus är något som kontinuerligt arbetas med inom skolan är för mig en självklarhet. Jag är absolut en av den som vill få bort bla det där med att Anna får en kommentar om sin klädsel så snart hon kommer innanför dörren på förskolan medan Kalle får ett "hej"...(vem vet, kanske hade han en ny tröja på sig idag som han var skitstolt över?) Men som kille så är det ingen som kommenterar eller berömmer just klädsel, för det gör man tydligen inte.
Däremot så kan jag ju inte förstå hur det ska gynna barnen när föräldrar med rabiat genustänk får det att "slå över" åt det andra hållet istället, där man låter barnen vara små "skyltdockor" som plikttroget ska visa sina föräldrars ståndpunkt i frågan. Dvs Anna SKA gå i blåställ och hon FÅR inte ha långt hår, man lägger ut bilder på facebook där hon hänger under motorhuven med pappa. Medan Kalle SKA ha håret till axlarna,BARA
gå i rosa och röda kläder och plockar blommor till mamma.
Jag menar, blir inte det precis samma sak som just ett genustänk ska jobba emot??
Det handlar ju om att undvika att sätta barnen i ett "fack"!
"Hen" diskussionen är också ett hett ämne. Som alltid är det ofta svårt med "hittapåord" till en början men succesivt så vävs dem in i vårt vardagliga språk. Själv använder jag det ännu inte då det inte känns naturligt. men jag kan se fördelen med ordet när man pratar eller refererar till någon som man inte vet könet på istället för att skriva "han/hon". MEN härom veckan så hörde jag en person referera till sin väns barn i en konversation med barnets förälder som "hen". Själv höll jag på att smälla av och var tvungen att påpeka:
"men visst vet du att XX är en pojke och heter xx, finns det någon anledning att kalla honom för "hen"?"
Till svar fick jag bara en idiotförklarande "suck" och en ögonrullning som gjorde klart för mig att jag som är så "obildad" och bevisligen inte vet vad jag talar om borde inte alls uttala mig.
Min respons blev enbart ett leende då jag anser att tystnaden och brist på svar på min fråga talar för sig själv.;)
Att inte kunna säga barnets namn och bara för att "state an example" säga "hen" anser jag är diskriminerande i sig. Ska vi inte kunna bekräfta barnet vid namn? DET om något gör att det finns risk att barnet känner sig förbisedd och identitetslöst!
Grejen är den att göra barnen könsneutrala "bara för att" kan jag inte se någon logik i! barnen föds ju med ett kön och varför ska vi ta det ifrån dem?? (Om barnet sedan inte trivs eller känner sig bekväm i sitt kön är en helt annan sak och jag stöder helt och fullt den frågan gällande valfriheten) Det jag menar är att barnen föds med antingen en snopp eller en snippa, varför ska vi låtsas som något annat?
Jag har 3 grabbar och jag köper dem kläder jag och barnen trivs i, killarna älskar skjortor och färgerna på plaggen varierar mellan rosa, blått, grönt, svart, brunt, rött osv. Dem älskar allt med motorer, den yngsta spatserar gärna omkring i mina röda Dior pjucks med metallklack här hemma (med viss risk för benbrott) Dem spelar fotboll och innebandy. "M"s absolut bästa vän är en tjej och deras lekar varierar allt mellan "mamma-pappa-barn" och Starwars med lasersvärd. Jag köpte en docka och dockvagn till dem och deras favvolek var att "raca" mot varandra och krocka med vagnarna för att se vilken docka som flög längst.
Visst är det både vi föräldrar och samhället som formar barnen i stor del. Men det finns skillnader mellan könen och om mitt barn föredrar det ena eller det andra så är det väl min "förbaskade" skyldighet att som förälder stötta barnet. Om "N" vill ha en blå t-shirt med en motorcross på ska jag då neka honom för att den är för "grabbig" och eftersom han är en kille så borde han hellre välja något mer flickaktigt för att visa samhället att hans föräldrar tänker på genus?
Mina barn är född med snopp, varför ska jag förneka det?
Diskussionen urartar ju och argumentet försvinner då det enda man gör är att "vända" på allt. Dvs man går från en extremitet till en annan! ............Mitt motto är att låta barnen vara just BARN!! Det behöver inte vara svårare än så!
Sunt bondförnuft kommer man långt med...än en gång! ;)
//MrsH
