Den senaste veckan har definitivt tagit ut sin rätt. Jag har kännt att kroppen har skickat ut sina varingssignaler men tyvärr har det mesta av grejerna vart "måsten" som jag bara vart tvunget att utföra då det annars blivit konsekvenser för mig eller för andra. Jag hatar att inse mina begränsningar, men har genom den hårda vägen lärt mig att det är fullt ut mänskligt och många gånger till fördel att göra just detta.
Igår gjorde jag 78453 olika ärenden och däremellan så åkte jag upp till sjukhuset med en chokladask till personalen på Barnavd för att önska dem god-jul. Då jag kliver in genom dörrarna på vån 5 så sköljer känslorna över mig och det var jag inte ett dugg beredd på. Minnena om rädslan och ovissheten vi gick igenom när N inte mådde bra gjorde sig påtagliga och det knöt sig i halsen på mig. Sköterskan M som jag stod och pratade med såg oxå detta och efter vår kram och mitt något stressade mumlande om hur betydelsefullt deras arbete är så var jag tvungen att skynda mig därifrån innan ögonen svämmade över. Det är just den här känsligheten som oftast är ett tecken på att jag är trött och slut på.
Efter det var det bara att ta ett dra ett djupt andetag för att hinna med resterande av allt som skulle göras innan jag hämtade "minimonstren" och jag hade en halvtimma på mig att skotta och laga mat innan L skulle skjutsas på kalas.
På kvällen sitter jag och ser (läs gråter) på "Svenska Hjältar" och blir så berörd av dessa fantastiska inivider som ger så mycket av sig själva. När det gäller att ge så är det många som känner att begreppet är för överväldigande och man vet inte vad och hur man ska gå tillväga..... Men ALLA kan göra skillnad!! Ge den där komplimangen verbalt istället för att hålla den inom dig, skänk en slant till valfri organisation, plocka ihop överflöd hemma och ge till någon som behöver det bättre, bjud på dig själv och få någon att skratta, ge bort ett leende....det är helt gratis och kan göra så offantligt stor skillnad! Själv har jag packat ihop lite kläder och leksaker som jag ska åka och lämna hos en familj som inte får det att "gå ihop" under juletid. Jag känner dem inte utan det är av en händelse som jag fått reda på detta och tänker bara lämna lådorna utanför dörren så de inte behöver träffa mig. MItt hem svämmar över av onödiga konsumtionsgrejer, och mina barn har mer kläder än de hinner använda så vi har mer än tillräckligt och jag ser hellre att de kommer till nytta än ligger och tar plats här.
Men har du inte något du vill eller kan skänka så har du i alla fall det där värmande leendet som man kan bjuda på. Det där leendet ger bekräftelse och hopp till någon som kanske tappat det. och skulle det inte vara så, så har du ändå inte förlorat något genom att försöka, tvärtom så kommer du få 1000falt tillbaka.
I jul är det många vars ensamhet blir xtra påtaglig och det är en tid då inkomster och utgifter spelar stor roll. Sprid glädjen du känner vidare för ett leende smittar av sig!=)
Idag protesterar min kropp och hjärnan är kaos, därför tänker jag krypa i sängs redan nu och imornbitti tänker jag vakna till mina småkillars leenden och självklart kommer det att bli en kanondag!!=)
Over n Out!!
//MrsH
