Husmusen flyger


För ett par veckor sedan när jag lyckats med bedriften av att somna på soffan, vaknar med ömmande rygg och masar mig med sömndruckna ögon på halvglänt upp till övervåningen. Tandborstningen utförs en sån gång med slutna ögon, för ni vet väl att öppnar man ögonen helt så är man dömd till fortsatt sömnlöshet den natten. 
Hursom, på väg ut från badrummet hör jag något som prasslar och till vänster om mig  står tomten...och se där, en liten mus sitter visst på hans fot. Kväver en gäspning och går åt motsatt håll. Jag hejdar mig i steget precis när jag kliver in i sovrummet....EN mus??!!😱
Lugn bara lugn, den 1m stora tomten är inte resultatet av varken psykos eller någon psykosomatisk hallucination, han väntar helt enkelt snällt på att få komma upp på vinden efter årets avklarade arbetsuppgift. Men mina juldekorationer består definitivt inte av några möss sist jag kollade!
När jag vänder mig om så står tomten snällt kvar och självklart syns ingen mus till, för varför skulle det finnas en mus här uppe??
Morgonen efter kan jag med säkerhet konstatera att det finns inga spår av nån mus. Jag gick m största sannolikhet helt enkelt i sömnen upp. 
Några dagar senare frågar en av sönerna omtänksamt och lite oroligt hur jag mår.
???...Bra såklart svarar jag förvånat!
Då vet jag inte att frågan är baserad på min lilla installation på övervåningen.
Jag kunde nämligen inte riktigt släppa det jag såg (även om det var en dröm). Djurvän som jag är så undviker jag dock gärna en brutal musfälla. Sen finns det ju heller ingen anledning att gillra fälla eftersom det inte finns någon mus lixom. Men OM det skulle finnas en så helgarderade jag mig med min egen konstruktion. Nånstans har jag hört att möss diggar jordnötssmör. Så jag tar en hink, kletar lite Crunchy peanutbutter i botten på den och tänker att finns det nån mus på övervåningen så kommer han söka sig dit, ramla ner och inte komma upp. Mitt ögonmått säger mig att såvida det inte är en mus i Belgian Blue format så kommer han att ha svårigheter att ta sig upp på kanten. Bygger därför ett litet extra steg m hjälp av en Ritualspresentlåda och några galgar som trappsteg. En HELT normal anrättning enligt mig själv, men mina mus-ovetande söner trodde det hade brunnit för mamman.

Efter några dagar kan jag (än en gång) konstatera att det inte finns nån mus på besök och min musvänliga fälla kan därför med den vetskapen städas undan. 

MEN så vaknar jag vid 3 i morse av ett underligt ljud. Det lixom prasslar och skrapar nånstans. Ligger kvar i sängen en stund och försöker övertyga mig själv om att det säkert finns nån bra naturlig förklaring till ljudet som inte är musrelaterat. Typ liknande en giraff som tuggar proteinbars utanför fönstret eller något annat helt logiskt. Efter några minuter inser jag att det finns bara en lösning, jag glider så ljudlöst en nyvaken valross bara kan ur sängen. Med mobilen som ljuskälla smyger jag omkring likt Inspector Gadget och letar efter det modiga lilla kräket som törs störa mig under de få timmar av sömn jag lyckas få. Jag lokaliserar ljudet till ena sidan av rummet..hinner även reflektera över att jag inte har nån plan. Vad gör jag om jag hittar den? Sträcker fram handen och ber honom hoppa på?? Slänger täcket över honom? Tänker att sannolikheten att jag hittar en mus som inte ens existerar är obefintlig så jag får väl improvisera OM jag nu mot all förmodan skulle snubbla över den. Vem vet, den kanske helt enkelt får hjärtstillestånd av blotta åsynen av mig nyvaken och halvförbannad?

Jag inser att ljudet blir starkare när jag närmar mig garderoberna....
- Din lilla jä#%l, har du tuggat i dig mina Cavelli-skor eller vältrar du dig bland mina kläder så kommer du att få praktisera som kameltestikel för resten av ditt liv!
Plötsligt är jag helt klarvaken och jaktinstinkten sätter in. Tystnaden är påtaglig även om luften vibrerar av allt adrenalin i omlopp. Jag kan nästan höra de små hyperventilerandemusandetagen...han vet att jag är nära nu.
Jag är helt övertygad om att det är så här jägaren känner sig vid björnjakt. 
Skillnaden är obefintlig....bara att jag befinner mig i mitt eget sovrum inrullad i ett täcke med en liten mobiltelefon som spårhund.
Plötsligt begår han sitt livs största misstag..ett litet felsteg med den millimeterstorafoten resulterar i ett prassel som fångar mina nyväckta sinnen. Lyfter undan det skira papperet som ligger överst i H&Hpåsen under fönster, och mycket riktigt där huserar den!
Nyper igen påsen upptill och börjar fundera på nästa steg i min obefintliga plan. Musen slår volter där inne i sina försök att ta sig ut. Jag inser att vi har ett problem, förutom det faktum att det är -25g ute och att jag är typ naken så behöver jag båda mina händer till att hålla igen shoppingpåsen upptill, så att klä på mig kommer inte på tal. Tänker heller inte riskera att trippa genom huset m risken att han smiter, att passera de 3 frenetiskt "mustörstande" hundarna på nedervåningen känns inte heller som ett alternativ. Förvisso har bristen på deras jaktinstinkt påvisats de senaste 2v då de helt lyckats med bedriften att undvika att påtala musens existens. Men tänker att kommer jag bärandes på en "mus A’la Take Away" till frukost så lär det bli annat ljud i skällan....bokstavligen!

Så slår det mig att jag släpper ut den lilla parveln genom fönstret så är ju problemet löst. Sagt och gjort, lirkar upp fönstret och vänder påsen upp och ner. Tror det följde med något kvitto på shoppingen men tänker att det var ett originellt sätt att göra sig av med beviset. 
Förnöjt så kryper jag ner i sängen igen och lyckas slumra lite av utmattning efter nattens  intensiva jakt.

Vid frukosten berättar jag stolt för sönerna om mammans nattliga eskapader och hur jag lyckats övermanna den lilla besten för att rädda min ovetande och sovande familj. Men mest stolt är jag över bedriften att ha lyckats fånga musen på ett humant sätt och berättar detaljerat om hur frigivningen gick till. Allt för att återge dem det "sagoboklyckligaslutet" där musen undvek kamelbuken och istället levde lycklig i alla sina dar. Även om jag hade liiite dåligt samvete för att släppa ut den i kylan.
Max tittar upp från sin skål m flingor suckar och skakar på huvudet:
- Mamma, ditt sovrum ligger på 3dje våningen!! 

Moral of the Story:
- Lita på din intuition: Ser du en mus på tomtens fot så ÄR det en mus!
- Shoppa är bra av flera anledningar ä, du vet aldrig när du kan behöva påsen som fälla!
- En sann djurvän är inte alltid att föredra (såvida inte möss berikats med störtkruka eller vingar.)

Önskar Er en musfri natt!
//MrsH









Skickat från min iPhone (null)

En TRUMPen BORGAre....

"Det händer så lätt..."

"Been there done that..."

"En liten plump i protokollet..."

"Det händer faktiskt oss alla..."

"Välkommen i klubben..."

"Shit happens..."

"Good form! Du är blott människa..."

"Mänskligt..."

Staaackars Anders Borg som åkt på en okontrollerad sne´fylla och måste dras med garanterad djuphårsäcksinflammation och rå-ångest!

Helt klart hedersamt att öppet gå ut och be om ursäkt efter spektaklet samtidigt som mediadrevet torkar fradgan av löpsedlarna.

Då är frågan; Hur genuin är ursäkten? Eller är det bara ett desperat försök att bromsa ett skenande X2000 på väg mot Highway to hell?....

...Men oavsett så är det snyggt gjort att stå för sina misstag!

Mina funderingar kretsar mer kring den respons som uppdagats efter incidenten.

Jag kan lixom inte låta bli att tänka att bara man är tillräckligt utarbetad och stressad innan sin blåfylla så är det visst helt acceptabelt att leva rövare och använda "Trump-fasoner"?!?

Är det plötsligt acceptabelt att grabba dem by the dickie-wickey??  Eller nedvärdera kvinnor och kallar dem för hora och slampa? Som Katarina Wennstam konstaterat så finns det inte "kvinnohatframkallande ämnen i alkohol.

Det jag inte finner någon logik i är att om det är en utarbetad fd finiansminister så är det plötsligt inte så farligt att tafsa och swinga lilla "MrPinky" till allmän beskådan, utan definieras plötsligt som "helt mänskligt"?

....Hade reaktionerna vart den samma om tex en kvinna eller en nyanländ man haft en stressig period i livet och som resultat av det "råkat" ta sig friheter av samma kaliber?...Knappast! 

Plötsligt spelar det roll VEM det är som utför det?

 För bara ett par veckor sedan handlade skriverierna om rätten till sin egen kropp. På festivalerna tog sig en del individer vidriga friheter och använde kvinnokroppar som "all-you-can-eat-buffeer" i skydd av folkmassorna. Tillsammans går vi samman för att visa hur oacceptabelt detta beteende är. Kvinnofestivaler planeras, männen visar högljutt sitt missnöje mot detta vedervärdiga agerande och bannar dessa kräk.....
...men nu är det plötsligt ok att tafsa hejvilt?

Oavsett kön, politisk färg, kultur, bakgrund, yrke, hudfärg eller skostorlek så ska alla människors lika värde gälla och behandlas likvärdigt.

Det är själva agerandet som definierar brottet, inte VEM som utför det! Ett sexuellt ofredande förblir just ett sexuellt ofredande. 

Tyvärr så kommer det alltid finnas dem som tar sig friheter och %:en kan tveklöst ställa till det en heldel. 

Så länge vi inte kritiskt ifrågasätter denna typen av beteenden och iställer ansvarsbefriar med ryggdunkar och ursäktande av sexuellt ofredande så kommer vi inte ta oss närmare det trygga samhälle som jag strävar efter. 

Ett tips i all välmening för framtiden till Mr Borg; "Du ska arbeta inte supa!" ;)

//MrsH

 

 

 

Hylla en hjälte!

Det som inte fick hända har hänt! 
Liv har släckts, många är skadade.....våra liv är förändrade för all framtid. Vi påverkas alla på ett eller annat sätt.
Jag har pratat med mina barn idag och försökt svara på deras frågor och funderingar efter bästa förmåga.
 
"L" 12 år undrade bla hur den 11åriga flickans föräldrar skulle orka leva vidare utan henne.
"M" 8år frågade om det finns någon risk att terroristen kan rymma från fängelset.
"N" 7år Konstaterade att om man gör en sån här dum sak så är det säkert alkohol eller droger med i bilden.
 
Jag har försökt svara så gott jag kan på funderingarna och även om jag helst vill skydda killarna från detaljerna så föredrar jag att det är deras föräldrar som får ge svaren på frågorna än att de plockar upp fragment av vad som hänt i olika media och att de själva skapar en ev falsk bild av vad som hänt.
Jag kunde se hur rädslan och skräcken spreds i deras ögon, hur otryggheten tog plats vid läggdax. Plötsligt var monstren i garderoben och under sängen tillbaka efter många års bortavaro. Jag insåg att mina barn plötsligt kände sig otrygga. 
 
Plötsligt blev det väldigt viktigt för mig att även få berätta om hur Sverige agerat i samband med detta och inte bara lämna mina barn med skräcksyner på hornhinnan utan istället ge exepmpel på alla de fantastiska medmänniskor som vi har i vårt land. Jag samlade dem i min säng och berättade om alla de fantastiska männskor som slutit upp och tillsammans verkat för att stötta och sprida kärlek under och efter en katastrof som med ord inte går att beskriva.
Jag återberättade vad jag själv tagit del av både via nyheter och sociala medler. Sakta såg jag hur den flackande blicken stillade sig, spända små kroppar slappnade av, leenden spred sig över deras ansikten när jag berättade om hur människor ställde upp och hjälpte varandra. Tryggheten hittade tillbaka och snart kunde även sömnen infinna sig. Jag stryker dem på kinden och stoppar om dem samtidigt som känner hur ögonen svämmar över av lycka och tacksamhet för vad jag har.
 
Sverige vaknade idag upp i djup sorg, MEN vi vaknade även upp till mängder av hjältedåd!
Vi måste få sörja men för att stilla paniken så vill jag genom att hylla hjältarna lägga fokus på den kärlek och värme som nu sprids....detta i ett försök att bidra till att "stoppa om" Sverige oxå. Men oxå för att bevisa att vi tillsammans gör skillnad.
 
Hjältarna är MÅNGA...låt oss hylla dem och deras insatser! Genom att lägga fokus på kärleken så visar vi att grymheten och skräcken inte kan vinna över oss. 
 
HJÄLTAR
 
- Lastbilschauffören som blev rånad på sin lastbil och gjorde allt i sin makt för att, försöka stoppa den, men själv blev påkörd.
 
- Chauffören av värdetransportbilen som uppfattade den hotfulla situationen och la sig framför lastbilen och signalerade ut faran till omgivningen för att varna.
 
- Busschauffören som var uppmärksam nog att hoppa på bromsen för att undvika att sin buss med passagerare blev rammade av den skenande lastbilen.
 
- De två männen som i kaoset stannade och hjälpte 83åriga Papusa vars ben var krossat av bråte.
 
- Min vän Malin Sjödin med man som öppnade upp sitt hem för personer som var strandade i innerstan.
 
- Poliserna som med risk för sina egna liv motar bort människor från potentiell fara som de själva väljer att stanna kvar i för att skydda oss andra-
 
- Kvinnan som inne på butiken Zara tog hand om sina medmänniskor och tog dem till säkerhet i en källarlokal och där trots sin egen rädsla tog hand om och lugnade dessa dem.
 
- Polismannen som leder den äldre kvinnan över gatan under flykten.
 
- Martin Svenningsson som gav hjärt- & lungräddning till ett av offren som tyvärr inte överlevde.
 
- Camilla Rud som var en av dem som hjälpte strandade personer genom att köra framochtillbaka med sin minibuss.
 
- ALLA sjukvårdare som med risk för sina egna liv under pågående attack räddar liv och tar hand om offren.
 
- Fredrik Backman som erbjöd sig att betala för en bok till de föräldrar som kände att en bok skulle kunna underlätta att berätta och prata om vad som hänt med sina barn. Detta grundat på Fredriks egna erfarenheter som barn då det var genom hjälp med böcker hans egen mamma hanterade svåra och obegripliga situationer.
 
- Joakim Skotte som genom Hemköp Täby annonserade "Ring till oss så ser vi till att ditt barn kan handla hos oss eller så fixar vi mat."  Detta för att hjälpa de barn som ev kunde befinna sig ensam hemma då föräldrarna kunde vara strandade i innerstaden.
 
- Kvinnan som uppmärksammade terroristen på pendeltåget och påtalade detta till säkerhetsvakten som kunde slå larm och det i sin tur senare kunde leda till ett gripande.
 
- Sjukvårdspersonal som förlängde sina arbetspass eller kom in på ledig tid pga höjd beredskap för att kunna ta hand om skadade.
 
- Hotell- & Restaurangpersonal som omtänksamt tagit hand om skadade och chockade människor under "lock down".
 
- De personer som tvingats överlämna dödsbud.
 
- Mannen som dagen efter dådet går fram och ger polisen en värmande kram på Drottninggatan, för att visa sin uppskattning.
 
- Jens som undrar vad som hände med den lilla pojken med cykelhjälmen.
 
- Byggfirman som tog sig an uppdraget att stänga för hålet i väggen där lastbilen körde in.
 
- ALLA Er som tagit Er tid att besöka olycksplatsen och lämnat blommor och tända ljus.
 
 
 
Som Ni ser så finns det mängder av hjältar och dessa är endast några fåtal. Alla har bidragit till gigantiska insatser för sina medmänniskor.
Låt oss tillsammans hylla dessa personer och berätta hur mycket vi uppskattar deras insatser samtidigt som vi visar  omvärlden att vi står eniga i kampen mot ondskan. Tillsammans stärker vi hoppet och låter oss inte tystas.....trots mörkret vi befinner oss i.
 
Är Du en hjälte? Känner Du någon hjälte som Du vill ska hyllas?..... skriv och berätta i kommentarsfältet så uppdaterar jag listan eftersom.
 
Kärlek till Er alla,
//MrsH