Sommaren har kantats av nyheter som fått det att vändas i magen på mig och här kommer ett axplock av dem:
- "30-åringen som blir påkörd av en bil på ett övergångsställe chauffören väljer att smita och lämna henne till att dö på platsen. Men kvinnan kämpar och överlever trots alla odds."
- "Drunkningsolyckor varav en där räddningstjänsten bad allmänheten om hjälp att söka efter en försvunnen 5-åring men INGEN på stranden ställde upp??)
- " Bombhot mot asylboende"
- "Otaliga handgranats explosioner i Malmö"
- " Dem 1000-tals immigranter som inte överlever resan till ett bättre liv. "
- "Haga-mannens frisläppning"
- "Lisa som försvinner och hittas mördad"
- "Romer som blir attackerade av knivman och får sitt läger nedbränt"
- "Ikea-morden"
- "Vansinnesdåden i Norrköping"
Osv....
Men inte bara nyheterna i sig som är skrämmande, dem hätska diskussionerna och det efterspel som pågår i dem socialamedierna är i sig minst lika skrämmande och oroande.
Politiker som försöker värva röster som ett resultat av andra människors tragedier.
Hatdrev och mobbar som hotar att med våld få sin vilja igenom. Lögner och spekulationer som tillslut skapar en fiktiv verklighet!?
Ibland blir jag lite rädd....
Rädd för vart världen är på väg....
Rädd för okunskap och dess konsekvenser....
Rädd för maktmissbruk....
Rädd för vad hat kan leda till....
Ingen kan ha undgått immigranterna och dem debatter gällande tiggarna som de senaste åren ökat markant i Sverige. Här följer ett scenario ur ett barns okomplicerade perspektiv:
Häromdagen skulle sonen sälja lotter för en idrottsklubb i stan. Det gick bra för dem två bästapolarna med försäljningen och stolt berättar dem i bilen efter uppdraget är utfört hur många lotter dem sålt och hur mycket pengar dem tjänat. Och berättar även att dem sett en man som satt och tiggde:
"- Vi gav honom 50kr och han blev såååå himla glad och tom ställde sig upp och bugade till tack flera gånger.....så vi gav honom 100kr till, och då började han att gråta!"
Vi berörda föräldrar förklarade att nu hade det blivit lite tokigt, för även om gesten var oerhört fin så hade dem ju faktiskt gett bort pengar som inte var deras som vi nu måste ersätta. Samtidigt så berömde vi deras agerande och förklarade att dem trots misstaget gjort en oerhört fin gärning. Killarna förstod sitt misstag och lovade att i framtiden skulle dem fråga en vuxen om lov först. Samtidigt så tänkte vi föräldrar tyst för oss själva att vi var tacksamma över att dem gett en person som dem ansåg behövde pengar en slant än att dem gick och köpte sig själv något. Deras logik var trots allt "Men vi hade ju så mycket pengar så vi kunde avvara lite?"
På kvällen när jag ska säga gonatt till L kryper jag ner bredvid honom och viskar försiktigt:
"- Du...du gjorde mamma så himla stolt idag, liiite fel blev det men ibland kan även det som är fel vara rätt."
L: "- Mamma , du skulle ha sett honom! Mannen blev så himla glad! Han började ju till och med att gråta?! Det är ju helt sjukt att pengar kan betyda så mycket!!?"
Jag log till svar genom blanka ögon som nästan svämmade över:
"- Vet du vad älskling, jag tror inte det var pengarna som fick mannen att gråta av lycka. Snarare omtanken som han fick av två 10-åriga fotbollskillar som SÅG honom....som inte bara gick förbi...som ville hjälpa....som inte bara tänkte tanken utan även agerade.
❤️❤️❤️
Min lilla N har den sista tiden haft en heldel mardrömmar, vilket i sig inte är särskilt ovanligt i den här åldern. Han har vägrat i sten att prata om vad dem handlar om. Men ikväll kommer han och ställer sig bredvid mig när jag hänger tvätten och ställer frågor som:
"Finns det dem som tjuvar barn i Sverige?"
" Hur gör dem?"
" Varför gör dem det?"
" Vad gör dem med barnen?"
" Finns det barn som dör för att någon tjuvar dem?"
Jag släppte det jag höll på med, lyfte upp honom på tvättmaskinen och frågade först och främst om någon varit dum mot honom och när han förklaradeatt så inte var fallet så gick pulsen ner en aning och jag svarade så ärligt och pedagogiskt som jag bara kunde på frågorna utan att skrämma upp honom ytterligare. Vi pratade om vad han ska göra om någon han inte känner frågar om han vill följa med dem, eller om han tappar bort oss vart han ska vända sig först och främst osv.
Jag försäkrade honom om att både mamma, pappa, brorsor, och all annan släkt och vänner inte kommer låta något hända honom för vi är så många som älskar honom.
" - Ibland blir jag rädd mamma, då är jag rädd att dumma människor ska komma och ta mig, och ibland drömmer jag om det. Varför finns det människor som VILL vara dumma?"
Då jag inte har dem rätta orden för ett tillfredsställande svar så trycker jag honom ännu närmare mig, jag känner hans små tårar när dem faller från hans kind och landar mot mitt bröst....min sons plötsliga insikt i den alltför ofta orättvisa världen gör ont i mig. Jag kan inte förklarar varför det finns människor som vill vara "dumma", för jag VET inte och jag förstår heller inte varför.
Plötsligt spritter N till, spricker upp i ett leende och tittar upp på mig och utbrister så entusiastiskt som bara en 5åring kan:
"-Jaaag veeet! Jag har en idé! Vi gör ett nytt land mamma.....Ett land där ALLA är snälla med varandra! Där kommer ALLA att vilja bo ju!!...Ett "Snälla-Land"!!
Ibland när jag blir lite rädd....
Rädd för vart världen är på väg....
Rädd för okunskapen och dess konsekvenser....
Rädd för maktmissbruket....
Rädd för vad hatet kan leda till....
.......Då tänker jag på barnen och känner mig genast trygg inför framtiden, deras lösning är enkel:
" Gör om......gör rätt!"
//MrsH
