Höstmys i all ära, men jag gillar verkligen inte detta mörker som numer omsluter oss! Visst är det mysigt att kunna sitta framför en sprakande brasa eller tömma Ikea på deras värmeljus bara för att överkonsumtionen av ljuständning den här årstiden når sitt yttersta. Men NÄE!!....Hellre ljust under dygnets alla timmar och alla dessa enodorfiner som utlöses av solens värmande strålar! Mr Kamprad har nog med dineros så han klarar sig utan mig och mina evinnerliga värmeljusköp...Ibland undrar jag hur det är att man helt enkelt inte kan gå igenom en Ikeabutik utan att det slinker ner en värmeljus påse i kundvagnen, bara för att sen komma hem och inse att man redan hade 4 påsar liggande i skåpet?? Någon som känner igen sig?
Jag verkar inte vara den enda med denna "åkomma" heller, för 90% av dem som man ställer frågan:
" - Jag ska på Ikea är det något du behöver som du vill att jag köper åt dig?"
så får man svaret:
". Njaäe..egentligen inte, men du kan ju alltid köpa lite värmeljus åt mig, det är ju bra å´ha!"
Så häremed så konstaterar jag att ingen klarar av att leva utan värmeljus!;) Om inte annat så är det i alla fall för mig en liten tröst i det mörker som vi nu går till mötes.
Jo just det ja....värmeljus har även hjälpt mig att hålla värmen på riktigt en gång för längesen då jag var husvakt utanför stan. På väg till jobbet tidigt en morgon så lägger min bil av mitt ute i "ingenstans och skogen däremellan". Medan jag väntar på hjälp (som finns på helt motsatt sida av stan´) så kör bilarna förbi och jag inbillar mig att de tom gasar på lite extra när de susar förbi mig där jag står i vägrenen. Demonstrativt så öppnar jag motorhuven och tom kliver ut lite i vägen för att vinka på hjälp.
Det var -26 den här morgonen, så bilen frös ut ganska snabbt. Min tanke var att lifta till närmaste korsning, bara så jag slapp sitta kvar här och vänta på hjälpen som var på väg men fortf var minst en halvtimma bort.
Tillslut gav jag upp då flertalet passarande bilar totalt ignorerade mig (jag antar att jag måste ha sett enormt skräckinjagande ut där jag stod - 3äpplen hög som smurferna och lika bred iförd min fjällrävendunjacka bredvid min ickefungerande men ack så omtyckta trotjänare: "Toledon" kl 6.30 på morgonen) Kanske var jag en seriemördare som inväntade på nästa offer? Eller oxå kunde dem helt enkelt se att med mig i bilen skulle de inte få en lugn stund, för munlädret skulle gå i ett och jag skulle prata på både in- och ut andning tilldess att jag släpptes av.;)
Skämt åsido så var jag sprickfärdig av ilska då jag "admitted defeat" och kröp tillbaka in i bilen för att söka skydd från snöovädret och jag bannade de icke hjälpsamma medmänniskorna som passerat och ignorerat mig!
Jag kom på att i handskfacket fanns det värmeljus och tändare så jag satte dem på instrumentpanelen. Och eftersom jag hade vart husvakt i 2veckor så hade jag en korg med rentvätt ihopvikt i baksätet så jag tog på mig flera lager av dessa och med hjälp av dem och de värmande ljusen så hade jag det ganska bra i väntan på "riddaren på den vita springaren" som snart skulle komma och hjälpa mig....Så ok, värmeljus är ganska bra å´ha ändå!
Det här inlägget tog helt enkelt en väldigt oväntad riktning i sin innehåll...Min ursprungliga tanke var att bla skriva ett inlägg om den förbaskade katten som nyss hoppade på på fönsterbläcket och bokstavligen höll på få mig att skita knäck då jag som sitter med ryggen åt fönstret och har ca 30cm från mitt bakhuvud till fönstret kände mig utstirrad.... då jag instinktivt vänder mig om möts jag av två gula ilskna ögon som stirrar på mig! (antagligen var stackarn lika rädd som jag)
Så ok, jag erkänner....hösten kan vara mysig på sitt vis, men liiiiiite mörkrädd är jag nog allt...trots värmeljusens existens!
Trevlig Helg på er Amigos/Amigas!;)
//MrsH
