Nu när preskriptionstiden borde vara ute tänkte jag börja berätta lite div historier från min tid tills sjöss som stewardess.
Ett spegelblankt och turkost medelhav. I de små vågorna guppar en gigantisk superyacht som ligger vid ankar. Besättningen har precis påbörjat sina morgonrutiner.
Däck ska skrubbas, krom ska poleras, frukost tillagas, sängar bäddas, marmor svabbas, lakan tvättas, speglar putsas...ja ni fattar!
Just den här dagen var det lugnt med gäster, bara ägaren och hans fru var ombord....ja förutom 18mans besättning då.
Idag stod jag uppskriven på "städ", suckar av lättnad då jag insåg att jag skulla slippa den gudsförgätna tvättstugan.
För mig var det tortyr!
Tänk dig ett minimalt utrymme längst ner i båten utan fönster där typ 14 av dina 24 timmar av dygnet skulle spenderas.
Tryck in 2 stora industritvättmaskiner och två torktumlare.
Ändlösa berg av tvätt bestående av uniformer och privatakläder från 18pers (ofta går killarna på däck igenom 3-4uniformer om dagen) sängkläder, handdukar, ägarens kläder, dukar, kökshanddukar, trasor är ditt sällskap i bunkern.
Skjortor, shorts och byxor ska ha exakta pressveck och sängkläder ska manglas, varenda plagg ska strykas, vikas, hängas och levereras till respektive hytt.
Här fanns inte mycket utrymme för errors kan jag lova!
Trot eller ej, men man lärde sig ganska snabbt vem som föredrog Armani framför Calvin Clein boxershorts. Eller vem som enbart ägde udda sockar osv.
Någon i besättningen föredrog sina skjortor endast hängda på matchande trägalgar.
Bor man och arbetar tillsammans med 17 andra så finns ytterst få möjligheter att hålla något hemligt. Och den som hade hand om tvätten var av förklarliga (om än dock inte alltid trevliga) skäl oftast den första att upptäcka både bortamatcher, vem som har mens och vem som tjuvröker eller borde få sina svettkörtlar bortbrända!
Hursomhelst, idag var jag besparad från detta och fick istället städa hytter.
Jag inväntar att dagens serveringspersonal anropar mig på "com-radion" och informerar mig om att ägaren nyss lämnat frukostbordet och har begett sig till gymmet. Det är då jag vet att det är "frittfram" i Master cabin.
På väg dit slänger jag ett öga in i gymmet på samma våning. Mycket riktigt där sitter MrG och tränar så "hårt" att svetten lackar genom att luta sig tillbaka på roddmaskinen, med fötterna vilandes i högläge, en croissant i handen, fjärrkontrollen i den andra och "Glamour" på TV-skärmen.
Med den ideologin så skulle ju även jag kunna tituleras "träningsfreak"!
Lakanen i dubbelsängen byter jag av vana snabbare än Houdini hinner dra av duken på middagsbordet. Sen är det bara en sisådär 73 kuddar i div olika format och mönster som ska placeras i en specifik ordning ovanpå likt ett körsbär på glassen.
Några plagg som ligger på golvet föser jag ihop till en hög med fötterna för att ta med mig när jag är klar. Varför jag använder fötterna?
Det är en sk säkerhetsåtgärd...
...varför? Tjaaa låt oss säga att MrGs underkläder kunde enligt säkra källor ibland innehålla en del överraskningar!....say no more!
Efter den insideinfon så rörde jag inga plagg utan handskar.
Inne I badrummet var det ganska lugnt, Bara några handdukar som skulle bytas och sen en flaska Nivea solskyddsfaktor på bänken som jag ställde in i skåpet.
Spenderade en halvtimma att rengöra och polera 24karats handfaten, duschhuvud kranar etc. Även marmorväggarna fick sig en polering.
Fingeravtryck i den här branschen är motsvarigheten till att hångla upp Påven under nattvarden....typ "dödssynd bigtime"!
MrsG satt fortfarande i sin badrock uppe på frukosten så hennes sida av badrummet och walk-in-closet var orörda, men av erfarenhet visste jag att drygt en halvtimma efter jag lämnat hytten så skulle det se ut som ett inferno av kläder, skor, makeup och div annat som tillhör hennes skönhetsrutin ligga utspridda och vänta på min återvändo.
Öppnar den svarta portmonnän enligt instruktioner och försäkrar mig om att där fortfarande ligger ett tillräckligt stort lager av "blå-piller". Konstaterar att antingen så har potensen ökat eller oxå har tillfällena för "hankypanky" vart färre.
Jag avslutar med att i MrGs garderob hänga upp en slips som ligger på golvet och inser snabbt att den döda "hamstern" på byrån är bortom all räddning. Lägger därför in den på sin plats med de andra kompisarna på hyllan märkt "toupés".
Nöjd över morgonens första insats beger jag mig ner i tvättstugan och hjälper till en stund med strykning.
Några timmar senare får vi alla stewardesser ett anrop från vår chef som säger att MrG vill träffa oss i sin hytt omgående!
Det knyter sig aningen i magen, för det här hör inte till vanligheten. Det är definitivt något som inte stämmer!
Vi knackar försiktigt på...inget svar.
Tittar oförstående på varandra och öppnar sen dörren och går in enligt instruktionen.
Lite spända på vad som komma skall ställer vi upp oss på rad, händerna bakom ryggen i någon tafatt form av "givakt-position-A'la-yacht-style".
In kommer MrG......
Iförd endast stringkallingar!!!!??
Med sin improviserade tyska brytning förklarar MrG att han har ett problem.
Pannan ligger i djupa veck. Även hans händer vilar på ryggen när han med bestämda steg spatserar fram och tillbaka framför oss så vi ska förstå vikten av hans bevisligen livsomvälvande problematik!
Jag känner pulsen öka aningen, jag vet ju att oavsett vad det gäller så är det med största sannolikhet jag som har orsakat vad det nu kan vara. Jag är ju trots allt den enda som vart i närheten under morgonen.
"- Girls, Time is money! And when you loose time you loose money!
Eeeh ok?
Hur länge tänker gubben dra ut på det här??
Försök hålla dig för skratt när du får dig en avhyvling av en skrynklig, gammal, solbränd, 81årig gubbstjärt som endast hålls på plats av en tråd som ligger inbäddad där nånstans bland allt döskinn som med största sannolikhet en gång för lääääänge sen klassificerades som skinkor!.....
....jag kan garantera att det är lättare sagt än gjort!!
Vid det här laget så ligger all min fokus på att undvika att brista ut i ett asgarv, och jag märker att jag är inte den enda av oss som snart ligger på golvet och kvider av skratt....
Måtte karln komma fram till vad det är han vill snart!
MrG fortsätter sin utläggning om livets mening och gällande hur tid är pengar.
Med den pågående uppbyggnanden av dramatik så förväntar jag mig ett crescendo till avslutning.....
Luften vibrerar av spänning...(eller var det av skinkornas pendlande?)
Jag anar att vi närmar oss Grand Finale!....
"- Jo flickor, idag när jag kom in från soldäck för att smörja in mig med ytterligare ett lager solskyddsfaktor. Så hade någon ställt tillbaka flaskan i skåpet.....
I knew it!! Det vad JAG som var orsaken till allt. Nickar obemärkt lite ursäktande till mina kollegor. Trots allt så är det pga mig som de tvingas utstå en avhyvling av ett par stringkallingar med ben och hamster på huvudet.
"-Flaskan stod som sagt i skåpet minsann,........jag sträckte mig efter den......."
Damnit!! Jag ger mig f-n på att gubben lider av benskörhet och nu är det säkert mitt fel att han brutit båtbenet när han sträckte sig efter flaskan....suck! Snacka om ironi, försöker skydda sig mot cancer men bryter ben på köpet lixom!
"- ...när jag har flaskan i min hand känner jag att jag nu kommer förlora pengar!.....
???????? Vi stod som ?????????
"-.....flaskan är nämligen halvtom! Och någon har inte ställt in den upp-och-ned i skåpet. Därför så tar det mig nu längre tid att skaka ut lotionen i min hand!....Och TID är PENGAR! Men nu vet ni det, så jag antar att det inte kommer att ske igen. "
Säger MrG samtidigt som han nickar mot dörren och visar att det är okej för oss att lämna rummet.
En himla tur var det!!! Nu kunde vi inte längre hålla tillbaka! Bomben av asgarv briserade en sisådär 33cm utanför dörren!
Tänk att världen nästan gick under som ett resultat av en felvänd Niveaflaska?!
En liten inblick i den glamourösa världen som stewardess😉
//MrsH
OBS! Båtarna på bilderna har inget med texten att göra!