Deo on - Deo off

 
Häromdagen när jag lämnat barnen så kände jag inspirationen flöda, och just denna morgonen kände jag mig både utvilad och relativt motiverad och befann mig i ett sk "flow". Fingrarna bokstavligen flög över tangenterna och försökte febrilt hinna med hjärnans tempo.
 
Plötsligt inser jag att klockan var betydligt mer än jag trott. Jag hade ett möte I stan kl11.... och här satt jag oduschad och inte särskilt representabel då klockan redan var 10.30!!

Likt Louis Hamilton la jag i en högre växel och överdrev versionen av en "raggardusch" och rev I samma veva ner halva duschdraperiet  samtidigt som jag snubblade ur duschen....ja ja, ren blev jag i alla fall!

 
4min senare står jag framför badrumsspegeln och gör ett tappert försök till att dölja de ickebefintliga (läs på tok för synliga) rynkorna som uppstått de senaste åren.
 
Simultankapaciteten är överbelastad till max när jag lyckas krångla mig i jeansen (nej, dem är INTE för tighta...eller hur var det nu det va´?!;) samtidigt som jag sörplar i mig det sista av mitt redan kalla kaffe och laddar tandborsten och står på ett ben och tar på mig en strumpa.
På något sätt lyckas jag med den akrobatiska manövern och kommer samtidigt på att jag glömt deodoranten!
Med tandborsten fortfarande i ena handen och blicken ner i handfatet (varför envisas man med att alltid titta på det man spottar ut??...frääässscht lixom!) så tar jag den andra och sträcker mig till översta hyllan i badrumsskåpet efter deon.
 
När deostiftet får kontakt med huden så svider det till, jag höjer på ögonbrynen men kladdar på lite extra på den ömtåliga huden innan andra sidan får sig en omgång.
 
Gnyr till.....aaaaandas!
 

Näsvingarna vidgas, käken är spänd nog att hoppas ur led!

 

Vid det här laget svider det inte bara lite. Det känns som om vulkanen Etna briserat i mina armhålor!!

Ett tag är jag helt övertygad om att min hud kommer att lossna och "Bingovingar" får en helt ny innebörd när huden flaxar omkring nere vid armbågarna.
Frenetiskt viftande som en nackad höna med eldgafflar inkörda under vingarna försöker jag "vädra bort" det onda!

......som jag btw fortfarande tror endast beror på min något känsliga och ömtåliga hud.


Nånstans HÄR slänger jag en blick på den sk "deodoranten" och inser till min fasa att jag använt linimentstiftet som stod bredvid deon!!!

Detta liniment köper jag hos min naprapat och det är verkligen super effektivt!

Jag är övertygad om att det är framställt för användning på travhästar innan den sadistiskt lagda tillverkaren kom på att det fanns fler sätt att tjäna pengar på det!!

 Problemlösaren i mig börjar genast att gnugga geniknölarna! (utan liniment dvs)

 oavsett lösning på problemet så måste det gå fort!!! Jag ska vara I stan om 5min!

 

Ett paket våtservetter ligger på hyllan i ögonhöjd!

Jag sliter ut ett gäng och gnuggar under armarna för glatta livet!

Tokenkelt lixom!!.....eller hur??

 

OM någon mot all förmodan betvivlar dem mängder av kemikalier som våtservetter innehåller, vars normala syfte är att landa på små mjuka babyrumpor så kan jag intyga att dem gifter sig gaaaaaanska fint med sörjan som ligger och pyr likt glöd under mina armar!

 

Andningstekningen jag lärt mig på yogaklasserna kommer väl till pass...

Pepptalkar mig själv genom att påminna om att jag faktiskt fött barn 3ggr!!

...Lite hästliniment och ökat blodflöde under armarna är en baggis!!

 

Shwuuup (*luftinsugning med ljudeffekt) ...jomenvisst, skiiiitenkelt (*på äkta norrländska)

 

Jag börjar inse att mötet bara är att glömma, såvida jag inte kan övertala dem om att fågeldansen är en del av min hälsningsritual och ett fullt normalt beteende!

 

Kallt vatten!....

Självklart så är ibland den enklaste lösningen den rätta!!.....eller??

Krånglar in axeln under vattenkran och låter vattnet rinna dit det ska.

 

OM någon annan vid det här laget betvivlar på mina kunskaper gällande hårborttagning, så helt korrekt!

FYI....Kallt vatten tvättar bort liniment ungefär lika effektivt som varmvatten löser upp vax utsmetat över "kissemurran"!!

 

...och det är så in i helsikke smärtsamt!!!

 

Bara att inse att jag är besegrad, in i duschen igen...

.....gnugga, gnugga, gnugga

Om det var svedan av linimentet som avtog eller det fanatiska skrubbandet som lett till att huden liknar mandelmassa som fått smaka på rivjärnet vet jag inte.

Men nu var smärtan åtminstone hanterbar.

Nu handlar det bara om att övertyga alla jag möter gällande att doften av "Jenka-tuggummi" tveklöst är vårens hetaste trend!

Kan dock konstatera att risken för att nånsin lukta svett borde vara helt obefintlig då svettkörtlarna med största sannolikhet är bortbrända vid det här laget!

Ett antal timmar senare så slår de mig att antagligen så hade nog en skvätt olivolja vart betydligt mer effektivt men framförallt mer skonsamt!

Men varför göra det enkelt för sig tänker jag?😉

//MrsH

 

 

 

Taggar: armhåla, deodorant, hästliniment, höna, smärta, våtservetter;

Kommentera inlägget här :