Jag ville bara berätta att jag har haft mycket bra samtal med både förskolechef och berörd person. Omgående så togs det "tag" i problemet och redan nu så har stora förändringar skett...till det bättre!=)
Ibland bannar mig själv och min stora käft! Att jag inte kan hålla tyst gällande orättvisor, men jag är helt enkelt inte den typen av person som i tystnad kan acceptera när barn inte mår bra. När det dessutom gäller mina egna barn så vaknar "Lejonmamman" i mig och jag gör allt i min makt för att de ska må bättre, vilket jag anser är mitt ansvar som förälder.
Jag vill påpeka att min mening inte alls är att såra någon annans känslor, utan mitt fokus ligger endast på mina barns välbefinnande. Risken finns att jag framställs som den "dryga-föräldern-som-alltid ska-gnälla-över-något" men den smällen får jag ta och jag försöker vara precis lika duktig på att ge beröm och positivkritik oxå.
Det är aldrig roligt att få kritik, men det är så vi lär oss och ges möjligheten till utveckling och förändring och det lär jag mina barn oxå, för så ser verkligheten ut. Sen vill jag tro att de människor som kommer i kontakt med mig vet att jag är en gladlynt och tacksam person....för det mesta;)
Nu är jag bara glad för att min son är trygg och nöjd med sin tillvaro!
Kram på er där ute!
//MrsH