Idag har jag oxå spenderat större delen av dagen med min mormor. Jag åkte och överraskade henne på sjukhuset då jag visste att hon hade tid på ögonmottagningen. Jag satt hemma och såg hur regnet vräkte ner ute och tanken på att hon halvblind (pga medlet hon skulle få i ögat inför undersökningen) skulle ta sig ner på stan till bussen i skitvädret var oroande så jag och "N" satte oss i bilen och åkte dit. Efteråt åkte vi på restaurangen tillsammans i några timmar.
Tänk vad lyckligt lottad jag är!! Vår familj har världens bästa Mummu (mormor på finska)! Mina barn har en gammelmormor som kan busa med dem men som oxå kan dela med sig av sina livserfarenheter (hur galna de än må vara). Hon är 76år och har mer eller mindre fysiken av en elitidrottare och har under sin livstid besparats nästan helt vad gällande sjukdomar, jag själv som är 31år framstår som "sjuk" i jämförelse med henne. Det är så härligt att höra henne prata om alla andra "gamlingar" som pga av ålder beteer sig si eller så, att de sedan är lika gammal (eller tom yngre) än henne bekommer henne inte. Alla andra är gammal...inte hon!;)
Den 11-11-11 var nära att bli en ödesdiger dag i vår familj, då var vi nära att förlora vår älskade Mummu. Hon hittades medvetslös hemma av vänner som hon hade bjudit hem på middag just den dagen. Vi har av läkare fått reda på att hade hon hittats minuter senare så hade hon antagligen inte funnits hos oss längre då hon hade koldioxidförgiftats där hon låg. Alla undersökningar, prover, röntgen osv visade absolut ingenting, förutom att hon är frisk som en nötkärna och har en pump som antagligen skulle orka i ytterligare 80år! Dagen efter vaknar hon och minns inget av händelsen, men hon är sig lik, vår Mummu är fortfarande hos oss!!....Jag sa ju att jag var lyckligt lottad! =)
Trots 2veckor på sjukhus och otaliga prover och kontroller så vet ingen vad som har hänt eller vad som orsakat hennes medvetslöshet?? Hon titulerar numera sig själv som ett "medicinskt mysterium" ;) Min mamma och morbrors teori är att detta är hennes "hämd", efter att ha servat sjukhuspersonalen i deras personalmatsal i över 20års tid så har hon nu gett dem ett svårt fall att sätta tänderna i!;)
Nu är hon i alla fall hemma och även om vi är många som tycker det är obehagligt att inte veta vad det är som orsakat detta, och självklart finns rädslan "tänk om det händer igen" både hos henne och oss, så är vi ändå bara så tacksamma för att allt har gått så bra och tar dagen som den kommer.
Otäcka situationer som denna gör att man får upp ögonen för verkligheten, det gäller att ta tillvara på varenda minut och av allt som livet har att ge. Vänta inte med att säga de ack så små men viktiga orden! Skratta, gråt och njut av nuet tillsammans!
Känns lite galet att skriva att något positivt har kommit efter denna otäcka dag...med det har det för min del, och det kallas.........MEDVETENHET och TACKSAMHET!=)
Minä rakastan sinua mummu!
//"Kaveri"