Detta är en dikt av en mamma till ett barn med särskilda behov.
"När du väntar barn är det som att planera en fantastisk semester - till Italien. Du köper en packe resehandböcker & sätter igång med att planera vad man ska uppleva & se; Colosseum, Michelangelos staty David, Venedigs gondoler. Du kanske lär dig några användbara fraser på italienska. Allt är väldigt spännande.
Efter några månader av otålig väntan kommer slutligen den stora dagen. Du packar väskan och ger dig iväg. Efter några timmar landar planet. Flygvärdinnan kommer in och säger : "Välkommen till Holland!"
"HOLLAND?" säger du. "Vad menar du med Holland? Jag är bokad till Italien! Det är meningen att jag skall vara i Italien. Jag har hela mitt liv drömt om att resa till Italien." Men det har skett en ändring i resvägen. De har landat i Holland och du måste stanna där. Det är viktigt att förstå, att du inte har kommit till ett förskräckligt, motbjudande, smutsigt ställe, fyllt av fattigdom, svält och sjukdomar. Det är bara en annorlunda plats. Så du måste ge dig ut och köpa nya resehandböcker. Och du måste lära dig ett helt nytt språk. Och du kommer att träffa en helt ny grupp av människor, som du aldrig annars skulle mött. Det rör sig bara om en annorlunda plats.
Det går lite saktare än i Italien. Men då du varit där ett tag och hämtat andan, ser du dig omkring och börjar märka, att Holland har väderkvarnar. Holland har tulpaner. Holland har till och med Rembrandt. Men alla du känner reser fram och tillbaka till Italien och alla skryter om hur fantastiskt underbart de haft där. Och under resten av ditt liv kommer du att säga: " Ja, det var meningen att jag också skulle dit. Jag hade planerat det." Och denna smärta kommer aldrig, aldrig försvinna, därför att saknaden av drömmen är en väldigt betydelsefull saknad. Men om du tillbringar resten av ditt liv med att sörja att du inte kom till Italien, kommer du aldrig att bli fri så du kan njuta av de fantastiska, underbara upplevelser, som Holland har att erbjuda."
Jag tycker det här är en fantastisk text som klockrent beskriver inte bara barn med särskilda behov, utan ALLA barn och föräldraskapet i största allmänhet. Om jag går till mig själv så tyckte jag att jag hade mycket "klart" för mig gällande hur jag skulle uppfostra mina ev kommande barn. Jag trodde mig veta vad jag skulle göra och vad jag INTE skulle göra som tex: barnen skulle inte få smaka på något sött innan de var 3 år, för visste de inte vad det var så frågade de heller inte om det. Jag skulle heller ALDRIG i någon situation ge en "muta", men då förstod jag heller inte riktigt innebörden, de få gånger som jag har gjort det så har jag valt att inte se det som en muta, men dock en belöning. Skillnaden måhända vara marginell men beroende på hur man gör det så är innebörden en annan. Jag skulle ALDRIG lägga mig bredvid barnet inför nattningen utan det skulle få lära sig att lugnt och tryggt somna på egen hand i sin egen säng etc etc.
Man kan ha kunskap om barn..tom med jobba med barn men när det väl kommer till kritan och man får egna så är det som att en helt nyvärld öppnas...både på gott och ont!
Allt ställs på sin spets och utmaningarna du möter är något du aldrig hade kunnat föreställa dig.
Beskyddarinstinkten för denna underbara varelse som hjälplöst vilar i dina armar och är helt beroende av dig för sin överlevnad tar helt plötsligt över ditt liv. Det dröjer inte länge till dess att du inser att INGET blir som du hade tänkt dig....men hur du än vrider, vänder, analyserar, och försöker så är det viktigaste att tänka att ingen är perfekt, vi gör alla misstag- men misstagen kan vändas till något positivt om vi drar lärdom av dem. Min taktik är att prova mig fram och tillslut hittar jag den lösnig som passar bäst för mig och mitt barn, men man ska inte på nått sätt tro att samma lösning fungerar på ett ev syskon (det vore för enkelt).;)
Varje barn är likaväl ett mirakel som en liten gåta och min uppgift är att vårda den och lösa den på det smidigaste sättet för alla parter.
Mängder av blod, svett och tårar kan vara involverade i denna process, men det är det minsta jag kan göra för dessa individer som i gengäld ger mig gränslös och villkorslös kärlek!!
Vi har skapat dessa fantastiska små individer och som om inte det var häftigt nog så har vi föräldrar även fått äran att följa med dem på livets resa....Holland, Kina eller Italien - skiter i vilket!...bara vi delar upplevelsen tillsammans!<3<3<3