Ålder intresserar många och som regel känner vi oss yngre än vår biologiska ålder. Men varför läggs ofta så stor vikt vid åldern? Alla kan ju inte vara "lagom" gammal?;)
Men låt oss nu analsyera vad just lagom gammal är:
Är det när man är....
- 1år och lär sig att gå?
- 6 år och får börja miniettan?
- 15år och får köra moppe?
- 18 år och är myndig?
- 20år och får gå på bolaget?
- 23 år och kommer in på alla uteställen?
- 25år ochkanske börjar funderar på att hitta sin själsfrände?
- 30år och hunnit yngla av sig en eller fler gånger?
- 40år och barnen börjar bli så pass stora att de är självgående i mångt och mycket?
- 50år och har "vuxna" barn, njuter av härliga semstrar el ev väntar in ett barnbarn?
- 60år och ser att pensionen inte är långt borta, säljer huset och köper en schysst lägenhet i centrala stan och sommarstuga vid vattnet?
- 65år och pensionerar sig och har mer att göra än man någonsin haft under hela sitt arbetsliv?
- 70år och säljer lägenheten för att bo i stugan året om?
- 75 år och för första gången inser att du har haft ett fantastiskt rikt liv!
- 80 år och delar med dig av dina livserfarenheter till dina barnbarnsbarn?
Jag har lixom aldrig hajjat det här med ålder...det är ju bara en siffra. Jag har en vänskapskrets vars ålder varierar mellan 0-90 och alla åldrar har sin charm. Oavsett vem jag umgås med så handlar det om att jag trivs i den personens umgänge.
Jag själv lämnar nu mitt "20årnånting" och övergår om en timma till 30!...och personligen så tycker jag att 30år är jäkligt ungt, men vänder jag på steken och säger att jag är en gift 3barnsmorsa så låter det som om jag har ena foten i graven redan ;)
Men jag har för säkerhetsskull dammat av rullatorn och permobilens battri är på laddning för OM åldern tar ut sin rätt på mig och jag vaknar gammal och skrynklig(are) så är jag helgarderad.=)
Nä nu ska jag gå och lägga mig och vakna upp till en LAGOM ålder...precis som alla andra åldrar!
Godnatt från en tant :)
//MrsH